Högsta domstolens avgörande ”Nätkasinot” – en nyansering av 33 § avtalslagen

Bakgrund

Högsta domstolen (”HD”) meddelade den 1 juli 2025 det uppmärksammade målet ”Nätkasinot”, där en kund hade väckt talan mot ett spelbolag och krävt återbetalning av förlorade spelpengar. Kunden menade att spelbolaget känt till hans spelmönster och därmed hans spelberoende och trots den vetskapen riktat påträngande marknadsföring mot honom. Han åberopade bland annat 33 § avtalslagen och hävdade att transaktionerna skulle gå åter.

Kunden hade varit kund och haft ett spelkonto hos spelbolaget mellan 2009 och 2014 och spelade på datorsimulerade spel, främst en digital variant som kallas för ”enarmade banditer”. I januari 2012 blev kunden, på spelbolagets initiativ, en s.k. VIP-kund. I oktober 2014 hade spelbolaget, på kundens begäran, stängt av kunden. I december 2014 fick kunden diagnosen spelberoende.

Frågan i målet gäller främst om det skulle strida mot tro och heder att göra gällande rättshandlingarna som lett till avtal om spel, enligt 33 § avtalslagen.

Högsta domstolens bedömning

Enligt 33 § avtalslagen får en rättshandling inte göras gällande om omständigheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskapen om dessa omständigheter åberopa rättshandlingen och den gentemot vilken rättshandlingen företogs måste antas ha haft sådan vetskap. Bestämmelsen är avsedd för avtal som kommit till under ohederliga eller annars otillbörliga förhållanden, där en avtalspart inte kunnat bedöma avtalets innebörd eller verkningar.

HD konstaterar att öppnandet av kundens spelkonto utgör ett ramavtal för det framtida spelandet och att de enskilda spelen innebär en rättshandling med avtalsverkan inom ramen för det ramavtalet. Vidare konstaterar HD att rättshandlandet i sig har skett utan mänsklig medverkan genom automatiserade beslut av spelbolaget.

Spelbolaget hade, genom digitala lösningar, samlat omfattande och detaljerad information om kundens spelande. Uppgifterna var tillgängliga och sökbara för spelbolaget. Det poängterades att spelbolag, genom sådana digitala lösningar, har full insyn och kontroll över data om kunders spelande. HD konstaterade att i det aktuella fallet hade spelbolaget tillgång till och använt de insamlade uppgifterna om kunden, att det fanns en tydlig koppling mellan kundens spelande och spelbolagets marknadsföring, och att spelbolaget därför ansågs ha haft vetskap om kundens spelbeteende.

Av spelbolagets speldata kunde det bland annat konstateras att kunden spelat för anmärkningsvärt stora belopp, ofta spelat påfallande många spel per dag, ägnat mycket tid åt sitt spelande, och satsat stora summor pengar. HD konstaterade därmed att det fanns tydliga tecken på att kunden, i vart fall från tiden som kunden blev VIP-kund, tappat kontrollen över sitt spelande och att spelbolaget därför ansågs ha haft vetskap även om kundens allvarliga spelproblem.

Under den aktuella perioden hade spelbolaget fortlöpande riktat uppsökande marknadsföring i flera olika former, vilket bedömdes vara en klart påträngande marknadsföring. Spelbolaget hade riktat sådan marknadsföring trots vetskapen om kundens allvarliga spelproblem och att han befann sig i ett ytterst utsatt läge och i praktiken saknade tillräckliga möjligheter att värja sig.

HD beslutade med anledning därav att rättshandlingarna, från det att kunden blev VIP-kund, förklarades ogiltiga och inte kan göras gällande, enligt 33 § avtalslagen. Parternas prestationer skulle gå åter. Spelbolaget förpliktigades att till kunden återbetala hans förlorade spelpengar.

 Analys

Det är ur ett juridiskt perspektiv intressant att 33 § avtalslagen, som dels tillämpats väldigt restriktivt, dels varit svår att vinna framgång med, både har tillämpats och legat till grund för en vinnande dom. Detta kan potentiellt leda till ytterligare tillämpningar av bestämmelsen.

Än mer intressant, och även vad som kan anses vara den viktigaste aspekten av Nätkasinot, är den vägledning vi nu fått avseende bestämmelsen, bland annat i förhållande till dagens tekniska samhälle och utveckling, där datainsamling och automatisering är en vanlig del av verksamheten för de flesta företag och där beslut många gånger kan tas utan mänsklig medverkan. Företag anses ha faktisk kunskap och vetskap i rättsligt hänseende och kan alltså hållas ansvariga för den kunskapen och vetskapen även om företaget endast använt sig av automatiserade digitala lösningar utan mänsklig medverkan. Värt att beakta i sammanhanget är även den marknadsföring som görs, som många gånger sker automatiserat baserat på samlade data om kunder. Viktigt att ha i åtanke är alltså till exempel kundens agerande på sådan marknadsföring i förhållande till den data (läs vetskap) som företaget har om kunden. Detta sträcker sig även utanför spelbranschen.

Hur stor faktisk inverkan avgörandet kommer att få får tiden utvisa, men tydligt är att företag, och inte enbart spelbolag, bör ha anledning att se över sina rutiner och processer för att bland annat identifiera eventuella riskfaktorer. Inte minst är det viktigt i en tid där användandet av artificiell intelligens och datainsamling ökar markant. Värt att slutligen notera är även den omständigheten att öppnandet av spelkonto bedömdes utgöra ett ramavtal och enskilda spel som enskilda avtal under ramavtalet, vilket potentiellt även kan få betydelse på andra företagstypers avtalsupplägg med sina kunder.

Högsta domstolens avgörande kan du ta del av här.

/ Aleksandar Gajic, biträdande jurist