Ett utökat personligt betalningsansvar för faktiska företrädare vid kapitalbrist i aktiebolag
Det som kanske främst kännetecknar bolagsformen aktiebolag är att det personliga betalningsansvaret för ägarna är begränsat, något som kommer ännu tydligare till uttryck i det engelska namnet limited liability company. Efter ett avgörande från Högsta domstolen (HD) tidigare i år får man dock ifrågasätta om detta kännetecken fortfarande gäller för fåmansbolag. HD har i dom den 15 maj 2025 i mål T 8723-23, genom analogisk tillämpning av 25 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen, fastslagit att den som i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över ett aktiebolags verksamhet, men som inte har ett formellt ansvar som styrelseledamot, kan hållas personligt betalningsansvarig för bolagets skulder för det fall att bolaget är föremål för kapitalbrist och styrelsen i strid med sina förpliktelser underlåtit att upprätta en kontrollbalansräkning. Avgörandet bildar ett nytt prejudikat, innebärande ett utökat personligt betalningsansvar för personer med ett bestämmande inflytande, men utan ett formellt styrelseansvar, i aktiebolag (s.k. faktiska företrädare).
Frågan i målet
AA och BB ägde hälften var av aktierna i ett moderbolag och var båda styrelseledamöter i detsamma. Moderbolaget hade i sin tur flera dotterbolag, varav ett vid namn CashCom i Sverige AB (”CashCom”). CashComs verksamhet bestod i försäljning av presentkort. Kärandena i målet, ”Rodamcobolagen”, ägde och bedrev köpcentrum och hade enligt avtal rätt till ersättning från CashCom motsvarande den balans som fanns kvar på försålda presentkort när giltighetstiden för dessa löpt ut (s.k. breakage). Under hösten 2017 stod det klart att CashCom led av kapitalbrist. Det var i målet ostridigt att CashComs styrelse vid denna tidpunkt var skyldiga att upprätta en kontrollbalansräkning enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen men att så inte hade gjorts. AA var styrelsesuppleant och särskild firmatecknare i CashCom och BB ensam styrelseledamot. Sedan CashCom trätt i likvidation för att sedan försättas i konkurs, väckte Rodamcobolagen talan mot AA och BB och yrkade att de solidariskt skulle betala för utebliven breakage och andra obetalda fordringar på bolaget.
25 kap. 18 § aktiebolagslagen stadgar att styrelsen i ett aktiebolag kan bli personligt betalningsansvariga för bolagets skulder för det fall att styrelsen underlåter att vid tecken på kapitalbrist vidta vissa åtgärder som syftar till att klarlägga om bolaget bör försättas i likvidation, däribland att upprätta en kontrollbalansräkning enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen.
Den fråga som HD meddelade prövningstillstånd i var huruvida AA, som var ju var suppleant och särskild firmatecknare i CashCom men inte styrelseledamot, kunde hållas personligt betalningsansvarig för bolagets skulder enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen.
Högsta domstolens dom
HD fastställer att AA utövat ett sådant bestämmande inflytande över CashCom att han ska anses vara faktisk företrädare för bolaget. Tillsammans med BB har AA haft kontroll över verksamheten, deltagit i beslut rörande användningen av bolagets medel samt haft ett gemensamt ekonomiskt intresse i driften av bolaget. HD konstaterar även att BB, som formellt var styrelseledamot, inte i praktiken kunde fatta självständiga beslut utan AA:s medverkan.
Vad gäller begreppet bestämmande inflytande konstaterar HD att det inte i sig är tillräckligt att en person har möjlighet att utöva inflytande i den juridiska personen eller att denne på grund av firmateckningsrätt eller fullmakt har behörighet att teckna firman mot utomstående, men att dessa omständigheter i det enskilda fallet kan indikera att personen utövar ett bestämmande inflytande. Vidare konstaterar HD att det inte är nödvändigt att personen ensam utövar ledningen, utan att ett bestämmande inflytande kan utövas gemensamt.
Mot denna bakgrund tillämpar HD 25 kap. 18 § aktiebolagslagen analogt och ålägger AA, i egenskap av faktisk företrädare, personligt betalningsansvar för samtliga förpliktelser som uppkommit under den så kallade medansvarsperioden – det vill säga från den tidpunkt då en kontrollbalansräkning borde ha upprättats fram till bolagets beslut om likvidation. Domen tydliggör därmed att en person inte undgår personligt ansvar enbart genom att stå utanför styrelsen, om denne i praktiken har ett avgörande inflytande över bolagets verksamhet.
Domstolens majoritet betonade att kapitalreglernas syfte – att skydda borgenärer – undergrävs om de som i realiteten styr bolaget undkommer skyldigheter genom formalia. Men i en skiljaktig mening menade justitierådet Dag Mattsson att en sådan analogisk ansvarsutvidgning inte borde göras: lagen är tydlig, och om man ville inkludera faktiska företrädare under första stycket, borde lagstiftaren ha gett uttryck för det. Det kan i sammanhanget noteras att lagstiftaren inte heller i förarbetena ger någon vidare öppning för majoritetens analogiska tillämpning.
Kommentar
Kärnan i HD:s avgörande är att personligt betalningsansvar vid kapitalbrist, utöver på styrelsemedlemmarna, kan åläggas den som har bestämmande inflytande i ett aktiebolag. Begreppet ”bestämmande inflytande” är inte definierat i lag. Begreppet förekommer inte heller i den aktuella bestämmelsen, men går att finna på andra ställen i aktiebolagslagen. Som exempel kan nämnas 25 kap. 28 § aktiebolagslagen. I förarbetena till denna bestämmelse görs uttalandet att ”bestämmande inflytande” ska tolkas som ett aktieinnehav om mer än hälften av aktierna. I det aktuella målet var det inte fråga om ett sådant aktieinnehav utan ett s.k. 50/50-ägande. Det kan i sammanhanget noteras att ett snarlikt begrepp förekommer inom konkurrensrätten där ”avgörande inflytande” är ett led i definitionen av en företagskoncentration, och att begreppet där har en något vidare innebörd. Det prejudikat som bildats genom HD:s avgörande gör att begreppet ”bestämmande inflytande” nu fylls med rättsliga konsekvenser av högsta dignitet som utvidgar kretsen av potentiella ansvarssubjekt för ett aktiebolags förpliktelser och som riskerar att leda till stora ekonomiska konsekvenser för en enskild företrädare.
En central fråga är hur domstolar, bolagsföreträdare och borgenärer ska avgöra när någon faktiskt har ett bestämmande inflytande och därmed ett sådant ansvar som följer av 25 kap. 18 § aktiebolagslagen, eftersom det inte finns någon kodifierad definition av begreppet. I detta avgörande har HD tagit fasta på att AA dels innehavt full kontroll över aktierna och verksamheten tillsammans med BB, dels att AA faktiskt varit involverad i de affärsbeslut som tycks ha föranlett kapitalbristen.
HD:s avgörande stärker borgenärsskyddet och pekar på vikten av ansvar även hos dem som bakom kulissen styr ett aktiebolag. Samtidigt skapar domen frågetecken kring vilka företrädare som egentligen riskerar personligt betalningsansvar och luckrar upp ramarna för den aktiebolagsform vi sedan länge känner till. I slutändan bör det vara lagstiftaren – inte domstolarna – som avgör vem som ska bära det ekonomiska ansvaret vid kapitalbrist i aktiebolag. Ett sådant utvidgande av det personliga ansvaret i aktiebolag som HD genom avgörandet skapar bör i vart fall underbyggas av en tydlig (och i praktiken handlingsdirigerande) definition av ansvarskriterierna. Om “bestämmande inflytande” ska ligga till grund för ett strikt betalningsansvar bör detta definieras. Därtill kan ifrågasättas huruvida det är rimligt att en fysisk person som inte ensamt kontrollerar mer än hälften av aktierna i ett bolag, direkt eller indirekt, ska kunna åläggas personligt betalningsansvar för att denne tillsammans med annan kontrollerar bolaget. HD:s resonemang kring omständigheterna i det aktuella målet indikerar att det förhållande att aktieägandet i moderbolaget var organiserat som ett 50/50-ägande, där ingen har mer kontroll än den andre, i sig innebär ett bestämmande inflytande. Men hur långt sträcker sig detta gemensamt utövade inflytande?
Avslutningsvis kan ifrågasättas, mot bakgrund av hur den aktiebolagsrättsliga bolagsstyrningen är organiserad, huruvida det är lämpligt att ålägga någon ett personligt ansvar på grund av underlåtenhet att fatta beslut som denne faktiskt inte har formell makt att fatta.
Att tänka på om du är en faktisk företrädare
Viktigt att känna till för den som äger aktier i större utsträckning och som mot bakgrund av rättsfallet ovan skulle kunna anses utöva ett bestämmande inflytande, är att denne numer riskerar personligt betalningsansvar för bolagets skulder vid kapitalbrist. Eftersom det på förhand inte finns någon klar definition av ansvarsgrunden ”bestämmande inflytande” och då den som är en faktisk företrädare inte på egen hand har den formella makten att fatta de beslut som erfordras vid kapitalbrist enligt kapitalskyddsreglerna, kan det finnas skäl att inta en mer aktiv ställning och löpande förvissa sig om bolagets finansiella ställning eller att själv inta plats i styrelsen.
Moa Granhagen, advokat med särskild inriktning mot bolagsrätt, företagsöverlåtelser och kommersiella avtal