Vite för att återuppta entreprenadarbeten? - Högsta domstolen har tagit ställning i frågan

De senaste åren har ett antal mål inom entreprenad- och konsulträttens område varit föremål för prövning i högsta instans. Högsta domstolen har nyligen återigen meddelat beslut som bör vara av intresse för både byggentreprenörer och beställare.

Omständigheterna var följande. Beställaren ingick ett totalentreprenadavtal med en entreprenör avseende främst att ett vindsutrymme skulle omvandlas till fyra lägenheter. Arbetena skulle vara avslutade i november 2017. ABT 06 var gällande standardavtal i parternas avtalsrelation. Eftersom entreprenören inte utfört arbeten sedan sommaren 2017 och sedermera lämnade byggarbetsplatsen – parterna var inte överens om anledningen därtill – begärde beställaren vid tingsrätten säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken.

Tingsrättens och hovrättens avgöranden

Tingsrätten fann i allt väsentligt att det förelåg sannolika skäl att anta att beställaren hade ett anspråk mot entreprenören som kunde antas bli föremål för rättegång mellan parterna. Vidare fann domstolen att den begärda säkerhetsåtgärden var proportionerlig. Tingsrätten beslutade att entreprenören vid äventyr av vite om 200 000 kr per påbörjad dag av uteblivet tillhandahållande och fullgörande av entreprenaden skulle återuppta entreprenadarbetena och fullgöra övriga skyldigheter enligt parternas entreprenadavtal.

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning och fastställde tingsrättens beslut.

Högsta domstolens avgörande

Högsta domstolen anförde allmänt angående bestämmelsen i 15 kap. 3 § rättegångsbalken att domstol har möjlighet att förordna om åtgärder av annat slag för att säkerställa ett anspråk. Sökanden (i detta fall beställaren) ska visa sannolika skäl för anspråket, och detta ska vara eller kunna antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning. Vidare ska åtgärden vara lämplig. Dessutom krävs att det skäligen kan befaras att motparten (i detta fall entreprenören) genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövandet av sökandens rätt eller väsentligen förringar dess värde.

Högsta domstolen konstaterade härefter att den beslutade åtgärden fick till följd att fullgörelse måste ske redan innan tingsrätten, genom dom i målet, har avgjort om entreprenören i materiellt och processuellt hänseende är skyldig att göra detta, och fick på så vis karaktär av förtida domsverkställighet. Högsta domstolen bedömde att det endast är lämpligt om sökandens intresse av att få till stånd åtgärden är mycket starkt. Beställaren intresse bedömdes inte vara av det slaget varför den beslutade åtgärden redan av det skälet inte ansågs lämplig.

Åtgärden ansågs inte heller förenlig med den allmänna proportionalitetsprincip som gäller för bland annat säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § RB. Åtgärden bestod av ett åläggande för entreprenören att utföra relativt omfattande byggnadsarbeten, som om beställarens talan i målet skulle ogillas i praktiken inte kan återgå i efterhand. Den ekonomiska skada eller olägenhet som detta skulle innebära för entreprenören stod inte i proportion till beställarens nytta.

Högsta domstolen fann slutligen att eftersom parterna är oense om fullgörandet av ett förhållandevis omfattande entreprenadavtal så kan vitesföreläggandet inte anses ge vare sig entreprenören, eller någon annan som ska ta ställning till frågan om utdömande av vitet, ett tydligt besked om vad entreprenören har att göra. Även av denna anledning framstod åtgärden som olämplig.

Högsta domstolens slutsats var därmed att den beslutade säkerhetsåtgärden inte var lämplig i den mening som avses i 15 kap. 3 § rättegångsbalken och upphävde med ändring av hovrättens beslut beslutet om vitet.

Gustaf Cederschiöld och Fredrik Ulvenfalk Berg